Jag blev förra veckan dubbelt påmind om att jag ju skulle skriva ett blogginlägg om en kurs som jag var på för några veckor sedan. En kurs om DNA-tester, vad vi kan läsa ut av våra gener. Det som påminde mig om detta var först en länk på facebook till en gammal artikel i Forskning och Framtid om att olika individer reagerar olika på mediciner beroende på genuppsättningen. Hur mediciner bryts ner i kroppen styrs nämligen väldigt mycket av 8 olika leverenzymer. Som individ kan du helt sakna vissa av dessa enzymer, eller åt andra hållet ha extra mycket enzym pga att du har fler kopior än normalt av en gen. Farmakologer är väldigt väl medvetna om detta, men de läkare som möter patienten och skriver ut medicinen verkar sorgligt okunniga. I mitt arbete stöter jag inte sällan på individer som exvis får väldigt jobbiga biverkningar av olika mediciner, något som inte tas på allvar.
Den andra påminnelsen om detta var just ett långt samtal med en hormonklient. En kvinna som inte alls tål mediciner. Hon är ett skolexempel på vad som beskrivs i artikeln jag länkar till ovan, hon får alla biverkningar men ingen effekt. Och ingen av läkarna har visat någon förståelse för detta utan man ifrågasätter henne istället som simulant. När man läser artikeln så låter det inte helt otroligt att hon är en av de 7% svenskar som helt saknar CYP2D6 och därför får höga koncentrationer i blodet och därmed mycket biverkningar. Om medicinen då är sådan att den först måste brytas ned något steg för att bli verksam, så får man ju heller ingen effekt. Här är en annan artikel (på engelska) om hur olika mediciner kan påverka varandra, och lite mer om vilka mediciner som är beroende av vilka enzymer. För den som vill grotta ner sig lite mer.
Den andra påminnelsen om detta var just ett långt samtal med en hormonklient. En kvinna som inte alls tål mediciner. Hon är ett skolexempel på vad som beskrivs i artikeln jag länkar till ovan, hon får alla biverkningar men ingen effekt. Och ingen av läkarna har visat någon förståelse för detta utan man ifrågasätter henne istället som simulant. När man läser artikeln så låter det inte helt otroligt att hon är en av de 7% svenskar som helt saknar CYP2D6 och därför får höga koncentrationer i blodet och därmed mycket biverkningar. Om medicinen då är sådan att den först måste brytas ned något steg för att bli verksam, så får man ju heller ingen effekt. Här är en annan artikel (på engelska) om hur olika mediciner kan påverka varandra, och lite mer om vilka mediciner som är beroende av vilka enzymer. För den som vill grotta ner sig lite mer.
När vi ändå är inne på leverenzymer så är det inte bara nedbrytning av mediciner som påverkas. Hur känsliga vi tex är för koffein påverkas av enzymet CYP1A2. Den gen som styr det enzymet kan ha uppsättningar som ger en högre eller lägre mängd enzym (just den genen ingår i testerna DNA Health och DNA Sport). Dina gener har alltså en påverkan på hur snabbt just din kropp bryter ner koffein. Men sen kan enzymerna också förstärkas eller sättas ur spel av andra faktorer. Just CYP1A2-enzymet ökas/förstärks av tex tobak, insulin, blomkål/broccoli/brysselkål och omeprazol. Vissa örter, viss antibiotika och viss SSRI-medicin kan istället minska mängden enzym/enzymets verkan. Äter du mycket blomkål så kanske du bryter ner koffein snabbare och därmed märker av mindre effekt av kaffet. Men äter du istället Johannesört så kanske nedbrytningen av koffeinet minskar och du känner av kaffets effekt på ett helt annat sätt. Många antidepressiva mediciner, warfarin och paracetamol är exempel på mediciner som också bryts ner av CYP1A2. I de fall en medicin bryts ner enbart av 1 enzym så blir det så klart väldigt kännbart om just det enzymet helt saknas, är ovanligt högt eller lågt oavsett om det är tillfälligtvis (pga kost, mediciner mm) eller generellt (gener).
Som en parentes så är det många som fnyser åt detta med "detox". "Om din lever inte fungerade skulle du behöva sjukhusvård" är en kommentar jag läst. Samtidigt så står det tom i FASS om Warfarin (som ju är ett läkemedel där man verkligen mäter koncentrationen i blodet för att utvärdera dosen):
"Om du redan använder några av följande växtbaserade medel ska du rådgöra med en läkare innan du avslutar den behandlingen. Ginkgo (Ginkgo biloba), vitlök (Allium sativum), dong quai-beredningar (Angelica sinensis), papaya (Carica papaya) och danshen (Salvia miltiorrhiza) kan öka effekten av Warfarin Orion. Johannesört (Hypericum perforatum) och ginseng (Panax spp.) kan å andra sidan minska effekten. Behandling med dessa medel får därför inte påbörjas eller avslutas under behandling med Warfarin Orion, utan att läkare rådfrågas."
Och det är ju just för att dessa växter/örter kan påverka de leverenzymer som bryter ner, "detoxar", Warfarin. Så visst sjutton kan vi hjälpa, eller stjälpa, leverns förmåga att rensa ut för kroppen skadliga substanser med hjälp av exvis örter eller kostförändringar! Levern kan heller inte göra sitt jobb ordentligt om den är förfettad eller om gallflödet är dåligt pga gallsten eller annat.
Vad fick jag då lära mig på kursen om DNA-tester? Det var en genomgång av de gener som testas i Nordic Laboratories portfölj av DNA-tester, DNA Health, DNA Diet, DNA Oestrogen och DNA Sport.I mitt jobb med hälsa och välmående för mina klienter letar jag ständigt efter nya sätt att identifiera viktiga pusselbitar. Inte helt sällan dyker det upp klienter, framförallt kvinnor, som trots jättebra kost och inga bromsande mediciner etc inte går ner i vikt. Nej jag tror inte de äter för mycket och rör sig för lite, många har full koll! I deras fall är det inte så enkelt som bara en insulinresistens vilket många som gått ner mha lågkolhydratkost vill hävda. Varken "ät mindre och spring mer" eller "ät mindre kolhydrater och mer fett" fungerar i deras fall. De möts av en ständig misstro för att de verkligen talar sanning när de rapporterar vad och hur mycket de äter framförallt. "Hon måste äta mer än hon säger, annars skulle hon gå ner i vikt" har jag hört från flera personliga tränare i olika forum.
Varför kan jag äta en "slarvigare" kost och träna mindre utan att gå upp i vikt? Och vill jag gå ner lite i vikt så skärper jag bara till mig en aning. Medan en annan kvinna som äter så bra som vi bara tror att hon kan och kanske dessutom rör sig mer INTE går ner i vikt öht? Bara det att gå omkring med kanske 20-30 (eller mer!) extra kilo hela dagarna ger träning! Något man märker tydligt om man som jag gillar att gå i fjällen med ryggsäck för tältturer, eller träna på gymmet med en skivstång på axlarna. Prova att själv lägga 20 kilo på axlarna och gå uppför en trappa så känner du hur mycket framförallt benmusklerna får jobba. Är det så att vi dragit helt olika lotter i genernas lotteri?
Gissa vilken av profilerna (från DNA Diet) som är min. Jag har aldrig varit överviktig men är heller inte trådsmal, äter paleo/lchf sedan 5,5 år och tränar 2-3 ggr/v blandat styrka och kondition, aldrig varit någon träningsfanatiker och flera år inte tränat alls. Innan paleo/lchf var det tallriksmodell med lätta, matlagningsgrädde, lågfettsyoghurt och fullkorn som gällde, har samma friluftsbyxor som jag hade innan första barnet för mer än 23 år sedan. Den andra profilen hör till en kvinna mitt livet precis som jag, som sedan 12-årsåldern kämpat med övervikt, har provat alla tänkbara dieter inkl väldigt kalorisnåla pulvervarianter, fastor, veganskt och vegetariskt och nu sedan många år äter en strikt lchf som gör att hon fysiskt och psykiskt mår bra i kroppen. Hon har ungefär 20 kilos övervikt kvar som sitter som berget. 40 kilo gick hon ändå ner när hon socker-, mjöl- och mejerisanerade sitt liv för att komma tillrätta med sin beroendeproblematik (de sista 40 kg hade hon gått upp i rask takt på bara 2 år när beroendet blommade ut för fullt).
Som en parentes så är det många som fnyser åt detta med "detox". "Om din lever inte fungerade skulle du behöva sjukhusvård" är en kommentar jag läst. Samtidigt så står det tom i FASS om Warfarin (som ju är ett läkemedel där man verkligen mäter koncentrationen i blodet för att utvärdera dosen):
"Om du redan använder några av följande växtbaserade medel ska du rådgöra med en läkare innan du avslutar den behandlingen. Ginkgo (Ginkgo biloba), vitlök (Allium sativum), dong quai-beredningar (Angelica sinensis), papaya (Carica papaya) och danshen (Salvia miltiorrhiza) kan öka effekten av Warfarin Orion. Johannesört (Hypericum perforatum) och ginseng (Panax spp.) kan å andra sidan minska effekten. Behandling med dessa medel får därför inte påbörjas eller avslutas under behandling med Warfarin Orion, utan att läkare rådfrågas."
Och det är ju just för att dessa växter/örter kan påverka de leverenzymer som bryter ner, "detoxar", Warfarin. Så visst sjutton kan vi hjälpa, eller stjälpa, leverns förmåga att rensa ut för kroppen skadliga substanser med hjälp av exvis örter eller kostförändringar! Levern kan heller inte göra sitt jobb ordentligt om den är förfettad eller om gallflödet är dåligt pga gallsten eller annat.
Vad fick jag då lära mig på kursen om DNA-tester? Det var en genomgång av de gener som testas i Nordic Laboratories portfölj av DNA-tester, DNA Health, DNA Diet, DNA Oestrogen och DNA Sport.I mitt jobb med hälsa och välmående för mina klienter letar jag ständigt efter nya sätt att identifiera viktiga pusselbitar. Inte helt sällan dyker det upp klienter, framförallt kvinnor, som trots jättebra kost och inga bromsande mediciner etc inte går ner i vikt. Nej jag tror inte de äter för mycket och rör sig för lite, många har full koll! I deras fall är det inte så enkelt som bara en insulinresistens vilket många som gått ner mha lågkolhydratkost vill hävda. Varken "ät mindre och spring mer" eller "ät mindre kolhydrater och mer fett" fungerar i deras fall. De möts av en ständig misstro för att de verkligen talar sanning när de rapporterar vad och hur mycket de äter framförallt. "Hon måste äta mer än hon säger, annars skulle hon gå ner i vikt" har jag hört från flera personliga tränare i olika forum.
Varför kan jag äta en "slarvigare" kost och träna mindre utan att gå upp i vikt? Och vill jag gå ner lite i vikt så skärper jag bara till mig en aning. Medan en annan kvinna som äter så bra som vi bara tror att hon kan och kanske dessutom rör sig mer INTE går ner i vikt öht? Bara det att gå omkring med kanske 20-30 (eller mer!) extra kilo hela dagarna ger träning! Något man märker tydligt om man som jag gillar att gå i fjällen med ryggsäck för tältturer, eller träna på gymmet med en skivstång på axlarna. Prova att själv lägga 20 kilo på axlarna och gå uppför en trappa så känner du hur mycket framförallt benmusklerna får jobba. Är det så att vi dragit helt olika lotter i genernas lotteri?
Gissa vilken av profilerna (från DNA Diet) som är min. Jag har aldrig varit överviktig men är heller inte trådsmal, äter paleo/lchf sedan 5,5 år och tränar 2-3 ggr/v blandat styrka och kondition, aldrig varit någon träningsfanatiker och flera år inte tränat alls. Innan paleo/lchf var det tallriksmodell med lätta, matlagningsgrädde, lågfettsyoghurt och fullkorn som gällde, har samma friluftsbyxor som jag hade innan första barnet för mer än 23 år sedan. Den andra profilen hör till en kvinna mitt livet precis som jag, som sedan 12-årsåldern kämpat med övervikt, har provat alla tänkbara dieter inkl väldigt kalorisnåla pulvervarianter, fastor, veganskt och vegetariskt och nu sedan många år äter en strikt lchf som gör att hon fysiskt och psykiskt mår bra i kroppen. Hon har ungefär 20 kilos övervikt kvar som sitter som berget. 40 kilo gick hon ändå ner när hon socker-, mjöl- och mejerisanerade sitt liv för att komma tillrätta med sin beroendeproblematik (de sista 40 kg hade hon gått upp i rask takt på bara 2 år när beroendet blommade ut för fullt).
Min man konstaterade krasst "det är ingen som ifrågasätter varför någon inte är ett mattegeni, där är det helt accepterat med olika genetiska förutsättningar, men alla ska kunna gå ner i vikt av att äta mindre och träna mer". En väldigt bra liknelse tycker jag!
Kvinnan med det tuffa utgångsläget i första bilden här ovan (ni gissade väl rätt?!) kände sig väldigt sporrad av resultatet på testet. Inte alls nedslagen som man skulle kunna tänka sig om man istället tänker "det spelar ingen roll vad jag gör, mina gener är ju kass". Gentestet visade att hon minsann inte alls är misslyckad eller lat, hennes kropp kräver mycket mer jobb än andras. Hon har börjat med att göra flera ändringar i kosten för att bättre matcha sina genetiska förutsättningar, hon har också börjat med någon form av träning varje dag, kondition eller styrka. Där måste hon dock börja försiktigt med promenader, lite intervallpass på motionscykel och enklare gymövningar för trappa upp eftersom hennes test inom DNA Sport visade att hon kan ha lätt för att skada sig. Viktigt alltså att hon stegrar gradvis så att strukturerna i kroppen hinner med att anpassa sig. Hon tycker redan att underhudsfettet känns mindre stumt och hårt. Att få ihop 30 MET hours som de rekommenderar per vecka motsvarar ungefär 3h och 45 min löpning på 8 km/h, eller så mycket som 15 timmar om det istället handlar om lugna promenader! Det ger ett perspektiv på hur mycket träning det handlar om. I mitt fall räcker halva den mängden :-)
Att jag svarar bra viktmässigt på träning har jag märkt, sommartid när det vid fint väder blir några timmar på landsvägsracern i veckan så går jag också ner i vikt.
När det gäller testet DNA Sport så får man istället resultatet sammanfattat inom områdena skaderisk, återhämtning och "atletisk potential". Min egen test gav följande sammanfattning:
Kvinnan med det tuffa utgångsläget i första bilden här ovan (ni gissade väl rätt?!) kände sig väldigt sporrad av resultatet på testet. Inte alls nedslagen som man skulle kunna tänka sig om man istället tänker "det spelar ingen roll vad jag gör, mina gener är ju kass". Gentestet visade att hon minsann inte alls är misslyckad eller lat, hennes kropp kräver mycket mer jobb än andras. Hon har börjat med att göra flera ändringar i kosten för att bättre matcha sina genetiska förutsättningar, hon har också börjat med någon form av träning varje dag, kondition eller styrka. Där måste hon dock börja försiktigt med promenader, lite intervallpass på motionscykel och enklare gymövningar för trappa upp eftersom hennes test inom DNA Sport visade att hon kan ha lätt för att skada sig. Viktigt alltså att hon stegrar gradvis så att strukturerna i kroppen hinner med att anpassa sig. Hon tycker redan att underhudsfettet känns mindre stumt och hårt. Att få ihop 30 MET hours som de rekommenderar per vecka motsvarar ungefär 3h och 45 min löpning på 8 km/h, eller så mycket som 15 timmar om det istället handlar om lugna promenader! Det ger ett perspektiv på hur mycket träning det handlar om. I mitt fall räcker halva den mängden :-)
Att jag svarar bra viktmässigt på träning har jag märkt, sommartid när det vid fint väder blir några timmar på landsvägsracern i veckan så går jag också ner i vikt.
När det gäller testet DNA Sport så får man istället resultatet sammanfattat inom områdena skaderisk, återhämtning och "atletisk potential". Min egen test gav följande sammanfattning:
Här kan jag bara säga "oj vad jag känner igen mig!". För att börja nerifrån så är jag mer uthållig än stark, har aldrig haft lätt för att bygga muskler och styrka. Men nöta på i lågt/medelintensivt tempo, exvis ut och cykla landsväg, det kan jag göra timmavis utan problem. Springer eller cyklar dock inte snabbt. Styrkepassen på gymmet blir kortare och intensivare. När man tittar lite mer specifikt på utslagen på de olika generna så verkar jag ha en kropp som har lätt för att utnyttja fett som bränsle, producera eget blodsocker, bygga upp mer blodkärl och fler mitokondrier (energifabriker) i musklerna och ha mer av typ-1-fibrer, dvs långsamma uthålliga muskelfibrer som heller inte bygger så mycket volym eller explosivitet. Lite potential för explosiva typ-2 finns dock också. Jag får nog satsa på den där Klassikern om några år iaf (gjorde en Tjejklassiker 2012 och cyklade Halvvättern 2013) :-) Att jag fixar att gå 16 km och 320 höjdmeter i fjällterräng med 20 kg packning på en dag känns logiskt med de generna (och träning så klart).
Återhämtningen då, jag har liksom känt i kroppen att 2-3 riktiga träningspass i veckan är lagom för mig. Skogspromenader eller skridskoturer i mer promenadtempo är något annat, det kan jag göra mycket mer. Men har jag kört ett riktigt intensivt styrkepass så sitter träningsvärken i rätt länge efteråt. Och där är det väl mina genetiska förutsättningar för att reagera med högre inflammation som visar sig. Och vad gäller skador, här visar mina gener på risk för svagare och stelare ligament. Och de skador jag haft handlar om just senor i form av inflammationer.
Spännande är det! Nu har jag chansen att jobba ännu mer förebyggande med val av kost, typ och mängd av träning, och kanske lite tillskott för att hålla mig så normalviktig, skadefri och generellt frisk som möjligt :-) Och så kan jag testa att utnyttja potentialen för uthållighetsaktiviteter ännu mer!
DNA Oestrogen kommer i ett eget blogginlägg längre fram, likaså DNA Health, en lite större och bredare test än DNA Diet.
Om du är intresserad av att se hur dina gener se ut, hör av dig!
Återhämtningen då, jag har liksom känt i kroppen att 2-3 riktiga träningspass i veckan är lagom för mig. Skogspromenader eller skridskoturer i mer promenadtempo är något annat, det kan jag göra mycket mer. Men har jag kört ett riktigt intensivt styrkepass så sitter träningsvärken i rätt länge efteråt. Och där är det väl mina genetiska förutsättningar för att reagera med högre inflammation som visar sig. Och vad gäller skador, här visar mina gener på risk för svagare och stelare ligament. Och de skador jag haft handlar om just senor i form av inflammationer.
Spännande är det! Nu har jag chansen att jobba ännu mer förebyggande med val av kost, typ och mängd av träning, och kanske lite tillskott för att hålla mig så normalviktig, skadefri och generellt frisk som möjligt :-) Och så kan jag testa att utnyttja potentialen för uthållighetsaktiviteter ännu mer!
DNA Oestrogen kommer i ett eget blogginlägg längre fram, likaså DNA Health, en lite större och bredare test än DNA Diet.
Om du är intresserad av att se hur dina gener se ut, hör av dig!