Väldigt bra fråga! Helt barfota på asfalt har jag sprungit många ggr under ett par års tid, som längst 6 km. Men i skogen har det blivit mina tunnaste minimalistiska skor (VivoBarefoot The One), eller Trail Freak. ”Det är ju en massa kottar på stigen, det måste göra ont”, ”Tänk om jag slår tårna i en sten eller en rot” (det är fullt av stenar och rötter på den stig jag brukar springa hemmavid), ”Tänk om jag kliver på något vasst”...
Jag har en stortåled som har bråkat i några år. Vänsterfoten, samma sida som jag har en broskskada i knät (konstaterat med titthål) som gjort att jag haft svårt att göra knästående övningar (men knät har blivit mycket bättre, jag har kört stenhårt med benbuljong, omega-3, gurkmeja, MSM och glukosamin i några månader nu). Vänster höftböjaren är stelare (det har jag också jobbat med), likaså är SI-leden på den sidan inte lika rörlig. Jag har i ett tidigare inlägg också skrivit om att jag har svårare att få till ”nypet” i nedre delen av stora sätesmusklen på den sidan. Det gäller fortfarande trots att jag nu har fått till en betydligt bättre rörlighet i höftböjarna. På högersidan har jag istället en liten hallux valgus, men den har jag i princip tränat bort sedan tidigare, och en irritation i övergången länd/korsben. Kanske är det senare en buktande disk. Länd/bäckenproblemet har jag haft sedan mitt första barn föddes, det är alltså 22 år vid det här laget. Inte så konstigt om jag slitit snett på kroppen.
Jag har en stortåled som har bråkat i några år. Vänsterfoten, samma sida som jag har en broskskada i knät (konstaterat med titthål) som gjort att jag haft svårt att göra knästående övningar (men knät har blivit mycket bättre, jag har kört stenhårt med benbuljong, omega-3, gurkmeja, MSM och glukosamin i några månader nu). Vänster höftböjaren är stelare (det har jag också jobbat med), likaså är SI-leden på den sidan inte lika rörlig. Jag har i ett tidigare inlägg också skrivit om att jag har svårare att få till ”nypet” i nedre delen av stora sätesmusklen på den sidan. Det gäller fortfarande trots att jag nu har fått till en betydligt bättre rörlighet i höftböjarna. På högersidan har jag istället en liten hallux valgus, men den har jag i princip tränat bort sedan tidigare, och en irritation i övergången länd/korsben. Kanske är det senare en buktande disk. Länd/bäckenproblemet har jag haft sedan mitt första barn föddes, det är alltså 22 år vid det här laget. Inte så konstigt om jag slitit snett på kroppen.
Iaf, nu har jag bestämt mig för att ta tag i den där rackarns stortåleden. Stötvågsbehandling gav inget resultat. Jag får inte ordentlig kontakt med den i mina spiralövningar, och jag vill jobba från flera håll! Att jag har svårt med sätesaktiveringen på den sidan kanske hänger ihop med dålig återkoppling från foten och stortån? Vad är hönan och vad är ägget?
Bestämde mig för att prova zonterapi, träffade en nyinflyttad barfota sådan på lite olika evenemang med barfotatema. Pa Sandberg heter han. Han har så smått också börjat med spiral stabilisering för egen del. Han vred och bände rätt rejält med min stackars stortå första ggn, det är förmodligen lite artros i den. Det knastrade och skrapade. Mycket roligt hittade han i mina fötter, mina korta bröstmuskler på vänster sida, mina korta höftböjare, min stela nacke på höger sida (innan jag ens märkt den själv), min bökande länd/bäckenövergång också på höger sida. Den senare var riktigt elak, nästan så jag flög i taket första gångerna när han jobbade med de punkterna på mina fötter! Och min högra stortå, den med tidigare hallux valgus, höll sig naturligt betydligt rakare redan efter första behandlingen.
Sen har jag själv också töjt och bråkat med min vänstra stortåled, och jobbat med rörligheten i höftböjarna. Stortåleden är klart stelare än höger, men gör inte alls lika ont längre. Tidigare skar det som knivar i leden om jag råkade slå i tån, eller klev på någon sten/rot precis under själva leden när jag sprang. Det finns hopp! Helt bra blir den nog aldrig, men skam den som ger sig! Min broskbyggande och antiinflammtoriska ”kur” är bra även för tåleden, inte bara för knät :-)
Vid mitt senaste besök så konstaterade Pa, från var jag hade mina ömmaste punkter runt leden, att jag nog omedvetet lyfter på stortån för att skydda leden. Och att steget då också blir kortare så att höftböjaren inte sträcks lika mycket på den sidan. Så det ska jag nu försöka jobba bort! Lämpligtvis genom helt barfota i ojämn terräng.
Bestämde mig för att prova zonterapi, träffade en nyinflyttad barfota sådan på lite olika evenemang med barfotatema. Pa Sandberg heter han. Han har så smått också börjat med spiral stabilisering för egen del. Han vred och bände rätt rejält med min stackars stortå första ggn, det är förmodligen lite artros i den. Det knastrade och skrapade. Mycket roligt hittade han i mina fötter, mina korta bröstmuskler på vänster sida, mina korta höftböjare, min stela nacke på höger sida (innan jag ens märkt den själv), min bökande länd/bäckenövergång också på höger sida. Den senare var riktigt elak, nästan så jag flög i taket första gångerna när han jobbade med de punkterna på mina fötter! Och min högra stortå, den med tidigare hallux valgus, höll sig naturligt betydligt rakare redan efter första behandlingen.
Sen har jag själv också töjt och bråkat med min vänstra stortåled, och jobbat med rörligheten i höftböjarna. Stortåleden är klart stelare än höger, men gör inte alls lika ont längre. Tidigare skar det som knivar i leden om jag råkade slå i tån, eller klev på någon sten/rot precis under själva leden när jag sprang. Det finns hopp! Helt bra blir den nog aldrig, men skam den som ger sig! Min broskbyggande och antiinflammtoriska ”kur” är bra även för tåleden, inte bara för knät :-)
Vid mitt senaste besök så konstaterade Pa, från var jag hade mina ömmaste punkter runt leden, att jag nog omedvetet lyfter på stortån för att skydda leden. Och att steget då också blir kortare så att höftböjaren inte sträcks lika mycket på den sidan. Så det ska jag nu försöka jobba bort! Lämpligtvis genom helt barfota i ojämn terräng.
Så äntligen fick skorna vara helt kvar hemma, först 1 km asfalt till slingan, sedan ca 5 km på rot- och stenrundan som jag brukar kalla den, och ca 600 m asfalt hem sista biten. De där kottarna jag oroat mig för kände jag aldrig av. Underlaget är så pass mjukt att kottarna sjunker ner. Och inte slog jag i några tår. Och det vassaste jag klev på var gruset på några 100 m grusväg. Det var så sagolikt skönt för fötterna, ja utom gruset då, inte minst när jag klafsade genom leran på ett par ställen sista biten där det är lite mer sankt. Och nu 10 timmar senare så känner jag fortfarande hur det pirrar skönt i fotsulorna. Så har du inte testat, sparka av dig skor och strumpor och tassa försiktigt iaf en bit barfota på en mysig stig i skogen! Du kommer inte att ångra det :-)
